Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner.
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man
skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk.
Det vin som lämnar en gredelin fläck efter sig är ett rödvin.
Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött.

De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar
stämpelfärg.
Man kan genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om detta är rött eller icke.
Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en av
gästerna en gammal fuktig trasa att hålla under hakan medan de dricker, så att
de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta
vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man icke någon
port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
Torra viner serverar man lämpligen pulvriserade, men man bör se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa ty i så fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Om man själv ska bära hem sina flaskor från Systembolaget gör man
klokt i att köpa ett lätt vin, så man inte får för mycket att kånka på.
Starka viner håller att slita på mycket längre än svaga. Man bör
dock se upp med de starka vinerna så att de inte rusar upp och tar struptag på
en.
Det finns också en rad alkoholfria viner, och dessa blir inte gäster
fulla och bråkiga av.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och
annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
Vi skall heller icke förakta de inhemska vinerna. Svenskt vin
tillverkar laglösa skurkar av maskrosblommor.
Mången svensk hemmansägare odlar fortfarande maskrosor i sin
vingård, men för att lura polisen kallar han dem dock för “ogräs i
gräsmattan”.