Anamorfisk eller vad en Anamorfisk widescreen bild innebär, ska jag gå igenom till och med, för att vara mer exakt. Och som filmfantast med några av filmhistoriens bästa rullar, inköpta på DVD, hemma på hyllan är det ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

På 1940-talet, när TV’n började slå igenom på allvar behövde biograferna något nytt att konkurrera med. En bredare bild fick det bli. Här nedan ser ni en biobild i standardformatet 2.35:1, det betyder att bilden är 2,35 gånger bredare än hög:


För att få plats med en sådan bild i vår lilla TV med formatet 4:3 (en bild som bara är 1,33 gånger bredare än hög) brukar det allt för ofta se ut såhär; man klipper av en hel del av bildens sidor:


För att visa vad som händer ute på sidorna av bilderna används en teknik som heter Pan & Scan. Man panorerar helt enkelt till den delen av bilden där det händer mest och visar det:


Efter ett tag introducerades de “svarta kanterna” uppe och nere, och det tyckte många filmintresserade var väldigt bra. Nu får vi iallafall se hela bilden, om än en litet liten sådan… Nåja, det är iallafall bättre än att man klipper bort stora mängder av bilden. Man klipper väl inte ner en Picasso för att den ska passa ramen? Nej, tänkte väl det!


En modern widescreen TV är ett mellanting mellan biografens breeeeda bild och den gamla TV’n vi är vana vid. Widescreen TV’n har ett format på 16:9, bilden är 1,78 gånger bredare än hög, så inte ens på den TV’n får hela bilden plats:




Hänger ni med eller?

Vi tar återigen fram våra “svarta kanter” och lägger till ovanför och under bilden. Ser rätt bra ut ändå... det är inte lika stora svarta kanter som förut iallafall, och jag är jävligt nöjd:


Ok, vad var “Veckans ord” nu igen…? Just det, Anamorfisk. Nu ska vi börja snacka kvalité, och lite leverans, andra ämnen som ligger mig varmt om hjärtat:

När en icke anamorfisk bild levereras till din 16:9 TV ser det ut såhär ungefär:



Den är liten bilden. Du måste zooma, om inte TV’n eller DVD-spelaren gör det åt dig automatiskt. Och vad händer när man zoomar en bild? Jo, den blir grynig och suddig. Allmänt kass helt enkelt. Testa att kolla på nån bild med Windows inbyggda Visningsprogram för bilder och fax, vilken bild som helst du har på din hårddisk duger… och du kan zooma med + tangenten längst till höger på tangentbordet och se hur bilden blir sämre för varje knapptryckning. Exakt detsamma händer i TV’n! Dålig, dålig bildkvalitet!

En anamorfisk bild däremot, levereras redan i sin rätta höjd och behöver bara dras ut åt sidorna:



Därmed behåller den hela upplösningen (som består av 576 vertikala linjer) som kan visas av din TV. Wow vilken skillnad, bästa kvalitet!

Ett exempel på anamorfisk bild, dock beskuren för att passa din 16:9 TV:


Oj, det blev mycket det här…. nåja, lite till; Man märker att fler och fler TV-kanaler sänder i anamorfisk widescreen nu för tiden; Canal+, TV1000, SVT och TV4. Femman och TV3 sänder bara sämsta tänkbara kvalitet än så länge… TV-serier som produceras nu för tiden är allt oftare anpassade för våra nya 16:9 TV-apparater och kan för det mesta beskådas i full anamorfisk härlighet på de förstnämda kanalerna. Bra! Hey, jag har knappt nämnt DVD än… men jag hoppas och tror inte, att det fortfarande släpps icke anamorfiska filmer på DVD. Det är nåt jag har stenkoll på iallafall när jag köper film…. det där med kvalité, leverans…. och ekonomi.

*Bilderna är tagna ur höjdarrullen Into the Blue med bland andra Jessica Alba, som jag tidigare recencerat här… ifall någon undrar …och Jessica i full anamorfisk härlighet är inte fy skam! :p