När DN:s läsare i november röstade om vilket som är det vackraste ordet i svenskan kom dagsmeja på tredje plats med 14% av rösterna. Och jag kan väl nämna att sommarvind kom etta (27%) och tvåa kom solregn (15%). På delad fjärdeplats hamnade ödmjukhet och understundom (10%) och det passar ju bra eftersom lite ödmjukhet inte skadar då och då...

Iallafall: dagsmeja är ett marsord; det syftar på värmen i solskenet om eftermiddagarna mot slutet av vintern när snön smälter och det droppar från taken. Efterleden -meja har inget med verbet meja att göra, att solen skulle “meja ned” snön. Inte heller handlar det om dagens mitt, trots att formen dagsmidja förekommer ibland i äldre svenska. Nej, meja går tillbaka på fornsvenska mäghin, som betyder ‘kraft, styrka’ och är besläktat med makt och förmåga.

Dagsmeja är ett ganska ovanligt ord. Det används nästan aldrig i överförd betydelse. Annars skulle det passa bra när man talar om saker och ting som tinar upp efter en kall och mörk period: “Jag hade svårt för min svärfar i början, men när barnen kom blev det dagsmeja” eller “Medlarnas nya förslag har inneburit dagsmeja i förhandlingarna”.

Fint va?

Källor: DN och Språknämnden